Den nya efterlängtade cancerstrategin som mognat till under det knappa året efter sin remiss börjar sakta sjunka in. Orden som flyter genom strategin som ett stilla regn en tidig höst lördag, måste fångas upp. Vad betyder dem egentligen. Så låt oss börja i det första kapitlet och där allas vår resa börjar; “Förebygga Cancer”.
För framtidens hälsofrämjande och förebyggande arbete skriver strategin;
För att möta dagens och framtidens utmaningar behöver det
hälsofrämjande och förebyggande arbetet utvecklas. I arbetet bör
jämlikhet- jämställdhets- och barnrättsperspektivet beaktas. Genom
samordning skapas bättre möjligheter att genomföra tvärsektoriella,
gemensamma strategiska satsningar, vilket kan ge större effekt i
arbetet för bättre folkhälsa. Det cancerpreventiva arbetet behöver
därför i högre grad samordnas med det bredare hälsofrämjande och
förebyggande arbetet. Detta kräver ett helhetsgrepp och en
gemensam strategisk riktning. (sid 13).
Den mjuka skrivningen är det en medvetet vag och ganska intetsägande inställning, eller? Om man polerar texten, blir den mer tydlig och skarp i sin formulering. Låt oss därför torka av dimman runt texten, är det här man menar;
Tidigare hälsofrämjande och förebyggande arbete suger, det behöver utvecklas för att möta den problem och svårigheter vi kommer få i framtiden. Arbetet kan inte begränsas av olika gruppers uppfattning och inställningar i Sverige; arbetet skall vara jämlikt-, jämställt och barnens perspektiv får inte sopas under mattan. Det är slut med allt duttande här och där; framöver så skall arbete styras centralt med en gemensam strategisk riktning och inget velande framåt och tillbaka. Vi behöver se effekt i en faktisk bättre folkhälsa.
Men om vi backar bakåt till den gamla strategin och försöker titta på dess innehåll och formulering. Den gamla strategin är starkt folkhälsopolitiskt normativ. Den utgår från att: cancer i stor utsträckning är förebyggbar, och staten behöver ta ett tydligare, mer styrande ansvar för prevention. Även om Folkhälsomyndigheten (bildad 2014) inte nämns vid namn, ligger ansvaret tydligt på den statliga folkhälsofunktionen. Den föregående strategin är kritisk mot dåtidens folkhälsopolitik: den saknar tydliga mål, strukturer och uppföljning för att minska livsstilsrelaterad cancer. Staten ska: formulera tydliga, mätbara mål för primärprevention, samordna levnadsvanepolitik (tobak, alkohol, UV, fysisk aktivitet, fetma), följa upp och driva på utvecklingen
Så man kan undra vad nytt? Vill påstå att det här är risken med att uttrycka sig svepande och abstrakt. Det är kanske ett politiskt språk som används, men hade det inte blivit lite tydligare om istället skrivit; det här har vi bevis för att det funkade i förra strategin, det här funkande inte, det här måste vi göra om och precis hit skall vi! Det är kanske för burdust och rättframt, men om allting är öppet för tolkning, hur skall man då veta vart man skall?