Författaren Mia Törnblom kom ut med boken “Acceptans som Superkraft” under 2024. Och acceptans kan vara ett svårt ord för oss som drabbats av Prostata Cancer, inte minst spridd sådan. Inte nog med att man blivit opererad/strålad och fått biverkningar som inkontinens, impotens, ödem mm på halsen – på köpet kan man få ett förkortat liv. Hur kan man acceptera det?
Mia poängterar i sin bok att acceptans inte handlar om att ge upp, att sluta kämpa. Om man skall tolka henne handlar det om att “gå vidare” och inte älta det som en gång varit och acceptera att “shit happens”. Acceptans handlar om att stå ut med en ny inre och yttre verklighet. Däremot, poängterar Mia, handlar acceptans inte om att vi måste tycka att något är bra. Men genom att acceptera så får man ny kraft och energi, blockeringarna och låsningarna släpps!
Vad skall man som drabbad man säga? Du Mia har inte blivit behandlad för Prostata Cancer! Det är som att acceptera att man har en gaffel stucken i magen, för att ta en mild våldsam liknelse. Låter det ilsket? Ja, Mia pekar på att ilskan har en kraft, men om ilskan bibehålls så tappar vi den energi vi har och vi förlorar vår möjlighet att förändra.
Det är kanske så här med sådana här böcker – det är lätt att bli ilsken på dem. De som inte själva drabbats har svårt att riktigt förstå. Men även de som inte riktigt förstår kan ju ha en poäng, något att lära och bidra med som gör livet lite bättre. Eller, du avgör själv, men vore det inte ganska bra om man kunde släppa alla dessa gnagande tankarna och frågorna och gå vidare?