Oavsett om man har för första gången har fått sin diagnos eller om man kommit in bit på sin cancerresa så står man ofta inför en massa val. Och hur skall man göra dessa val? Det finns massor av svar på denna fråga. Men låt oss en stund titta på en mer logisk, rationell (?) metod uppdelad i 5 huvudsteg. Så låt oss direkt kasta oss in i det första steget; problemdefinition. Vi får tag tag i de andra stegen i kommande inlägg.
Du har (fått) cancer! Är detta inte problem nog, eller? Naturligtvis, men om du försöker dyka in i problemet lite mer så kanske det blir lite mer lätthanterat. Funkar , “jag har fått cancer och problemet är att jag dör imorgon” – nej, absolut inte. Det är att rutscha ned får ångestens problembacke istället för att klättra uppåt och slippa dra förhastade slutsatser.
Första steget är att försöka förstå vilken typ av problem (cancer) man fått. Och det kan vara lite knepigt, man är alldeles för panikslagen för att kunna ta in något, man sticker huvudet i sanden och hoppas att det här försvinner av sig själv och/eller så vet man för lite. Det är precis som när bilen stannar och om man inte är en bilmekaniker av rang, så kan man bara undra vad sjutton hände här?
Har Du fått en diagnos så har Du förhoppningsvis kommit in i “gemet”, är Du på olika behandlingar så har du kommit ännu längre.
Så vad är första rådet; inte oväntat – ta hjälp av en bilmekaniker och be om råd … och i fallet med cancer så finns en uppsjö av personer som kan hjälpa till med att definiera problemet. OCH TIPSET ÄR – ta hjälp av en uppsjö av personer, speciellt om de är någon form av läkare. Du upptäcker efter ett tag att det finns olika discipliner (onkologer, urologer) och alla är lika pigga med en lösning. Därför om Du kan, försök i början att hålla Dig till problemet. Din kropp består av miljarder celler – så nu har Du fått några celler som är av typen av cancer; vad exakt är problemet?
Utmaningen är att vården kommer svara med sina facktermer, finns en bra katalog av modeller för att beskriva din cancer situation. Lite olika PSA-varianter (fritt/bundet), placering i prostatan, utbredning, cancercellers utseende (gleason) mm. Precis som med bilar, så blir det tekniskt och ibland kan de vara svårt att hänga med i alla termer. Men tipset är – fråga “vad är problemet?” . Och försök inte nöja dig med svaret “Du har cancer”.
Dessvärre är detta med problemdefinitionen som att få en måsskit i huvudet en solig dag på stranden; det är ointressant om det är problem eller inte – man vill bara bli bort med det! Naturligtvis är det så med cancern, helst skall den bara bort, på en gång och helt omärkbart! Men, dessvärre, så enkelt är det inte.
Din nästa fråga bör därför vara en vänlig och hövlig fråga “vilka har bestämt att det här är, eller är inte, ett problemet?“. Speciellt när det gäller de första skedena i Din cancer så kan Du försöka få en “second opinion”. Du som gjort en MR eller biopsi, kan försöka få någon annan att ge det en “andra titt”. Många beslut fattas fortfarande utifrån människligt subjektivt perspektiv. Det handlar inte om att kritiskt ifrågasätta, utan mer av att det problem som definieras kommer i vissa fall få ganska avgörande konsekvenser, så det kan vara bra att problemet är så väldefinierat och underbyggt som möjligt.
När detta är gjort, är det dags att formulera problemet dvs klargöra vad du ska besluta om (behandling, timing, risk kontra livskvalitet) och varför det är viktigt (dina mål, värderingar och förutsättningar). Tänk på att svensk sjukvård skall vara patientorienterad, så se till att få upp alla beslut på bordet och låt Dig inte stressas här, även om tanken är lockande att snabbt som tusan göra något och sedan bli av med problemet för alltid. Så låt problemdefinitionen och målsättning bli något Du bollar lite, med dig själv, andra och vården.